Skell...hell?
Nej, absolut inte. Inte idag i alla fall.
Det är klart att den här dagen skulle komma förr eller senare. Har man som jag bott i och runtomkring samma stad i hela sitt liv, så är det nästan självklart att det känns att lämna allting bakom sig. Bara den gamla hemvanda känslan att kunna gå ner till centrum- vilken dag som helst, vilken tid som helst - och alltid träffa någon jag känner. Eller någon som känner mig...det behöver inte vara samma sak, särskilt inte när jag hade så offentliga jobb.
Jag saknar att cykla in till FRISKVÅRDS, att känna den välbekanta doften i trappen, sitta och surra i köket över en kopp kaffe, vandra genom gymmet med glada hälsningar och rop för att sedan komma in i gruppträningssalen och möta mina stammisar.
Jag saknar mitt fredagsfika med Leo på wayne´s, då vi alltid ställde omöjliga frågor och gjorde besvärliga beställningar av vår favortbarista. Hur vi satt länge och vände och vred på hela veckans händelser, roade oss med hockeyfrillor och stuprörsjeans.
Jag saknar att stiga upp före hela Skellefteå och springa broarna runt innan jag stämplade in på kvantum.
Jag saknar alla mina jobbarkompisar, t o m deras gissningar och kommentarer om allt innehåll i mina otaliga lunchlådor.
Jag saknar att gå på hockey i Templet, att sitta på alldeles för dyra sittplatser på andra raden bredvid Sten-George. "Kom igen nu". Saknar att bli avstulen korvbrödet av fystränaren, lider brist på "My Hometown" och trafikstockningar på väg hem efter matchen.
Och vännerna...visst lever vi i en modern tid, med datorer och telefoner...men det är inte samma sak. Alla vardagssaker, alla funderingar och lyxproblem - de kommer inte till sin fulla rätt då.
Det är väl som Lars W sjunger;
"Jag stängde aldrig nånsin några dörrar
Jag bara gick ut
Och du fråga och jag svara
"Det är klart att jag saknar en dag som förut"
Det kanske känns hårt, men när minnena väcks
Kan jag fortfarande höra ditt liv
För man saknar sånt som man inte har
Och man saknar allt som man inte har kvar
Vi har fortfarande långa vägar kvar
Man saknar inte sånt som man har..."
Det känns säkert bättre imorgon, men ikväll har Friskvårds lagt sitt sommarschema utan mig, och skulle jag höra "My Hometown" nu, så skulle jag bara gå sönder.
Det är klart att den här dagen skulle komma förr eller senare. Har man som jag bott i och runtomkring samma stad i hela sitt liv, så är det nästan självklart att det känns att lämna allting bakom sig. Bara den gamla hemvanda känslan att kunna gå ner till centrum- vilken dag som helst, vilken tid som helst - och alltid träffa någon jag känner. Eller någon som känner mig...det behöver inte vara samma sak, särskilt inte när jag hade så offentliga jobb.
Jag saknar att cykla in till FRISKVÅRDS, att känna den välbekanta doften i trappen, sitta och surra i köket över en kopp kaffe, vandra genom gymmet med glada hälsningar och rop för att sedan komma in i gruppträningssalen och möta mina stammisar.
Jag saknar mitt fredagsfika med Leo på wayne´s, då vi alltid ställde omöjliga frågor och gjorde besvärliga beställningar av vår favortbarista. Hur vi satt länge och vände och vred på hela veckans händelser, roade oss med hockeyfrillor och stuprörsjeans.
Jag saknar att stiga upp före hela Skellefteå och springa broarna runt innan jag stämplade in på kvantum.
Jag saknar alla mina jobbarkompisar, t o m deras gissningar och kommentarer om allt innehåll i mina otaliga lunchlådor.
Jag saknar att gå på hockey i Templet, att sitta på alldeles för dyra sittplatser på andra raden bredvid Sten-George. "Kom igen nu". Saknar att bli avstulen korvbrödet av fystränaren, lider brist på "My Hometown" och trafikstockningar på väg hem efter matchen.
Och vännerna...visst lever vi i en modern tid, med datorer och telefoner...men det är inte samma sak. Alla vardagssaker, alla funderingar och lyxproblem - de kommer inte till sin fulla rätt då.
Det är väl som Lars W sjunger;
"Jag stängde aldrig nånsin några dörrar
Jag bara gick ut
Och du fråga och jag svara
"Det är klart att jag saknar en dag som förut"
Det kanske känns hårt, men när minnena väcks
Kan jag fortfarande höra ditt liv
För man saknar sånt som man inte har
Och man saknar allt som man inte har kvar
Vi har fortfarande långa vägar kvar
Man saknar inte sånt som man har..."
Det känns säkert bättre imorgon, men ikväll har Friskvårds lagt sitt sommarschema utan mig, och skulle jag höra "My Hometown" nu, så skulle jag bara gå sönder.
Kommentarer
Trackback
