Universitetsstudier?
Något alla borde få uppleva... eller?
Jag är lite kluven. Om man ska omfamna hela den akademiska världen, så ska man helst (enligt alla phösare iaf) vara aktiv i alla möjliga föreningar...sitta med i kårfullmäktige, sjunga i kör på lunchen, engagera sig i spexet, jobba IDEELLT på studentpuben osv...
Nästa fråga då...sa ni att ni studerade på heltid eller?
Visst går jag gärna på sittningar eller åker in till STUK o kikar hockeyfinalen med andra intresserade, men för de mest inbitna studenterna(??) så verkar skolan komma i absolut sista hand, något man gör när aktiviteterna tar slut!
Jag förstår absolut tanken med alla organisationer, de studenter som flyttat över halva landet och inte känner någon, att alla ska få aktivera sig med det de önskar. MEN (som Tony Irwing skulle sagt) visst är det inte huvudorsaken till att vi är på universitetet? Jag uppfattar mig absolut inte som en tråkmåns eller partyvägrare, men visst har det gått till överdrift? Jag är uppriktigt GLAD över att inte bo i studentrum på campus, förstår ni stressen att alltid göra något?
Jag har iofs sett rummen...ingen vid sina sinnens fulla bruk vill väl kanske spendera överdrivet många timmar där...men ändå.
Klart det finns så många aktiviteter där...anpassat för just de som tagit till sig studentlivet så till den grad att de lär bli kvar där för evigt...leva i sin lilla glasbubbla, sjungandes studentsånger och gå på Phester...
så även om det kan kännas lite drygt att åka bil 30-40 min fram och tillbaka från skolan, så är jag otroligt tacksam att jag inte lever där dygnet runt. Det finns så mkt annat, otroligt mer givande sätt att spendera sin tid. Så det så!
Jasså.. du har adressändrat hit?! Spännande.. då ska jag följa med spänning the faboulus life of Malin J! ;)