Frisk fläkt!
Jag gillar när det blåser, särskilt när det gör det i form av människor, nya intryck eller sköna tillställningar.
Det kunde faktiskt inte kommit lägligare, då senaste dagarnas bryderier börjat ställa till det för mig. Det tycktes mig att tankarna bara malde runt i gamla hjulspår, så intensivt att jag förväntade mig ett tankespår i kudden på kvällarna. Ska det vara så här? Var det så här det skulle sluta? Om det verkligen stämmer, var leder det mig? Och tusen andra varianter på samma skena.
Då kom han, karismans och inspirationens mästare, Krzysztof och redde ut begreppen. Nu var det ju kanske inte sjukgymnastiken jag funderat mig gråhårig över, men alla former av klarhet beundras - även om den levereras med polsk brytning.
Där i det lilla rummet tryckte vi in oss, 40 stycken morgonsömniga studenter på stolar, psoaskuddar och madrasser, utan en aning om förändringen vi skulle uppleva. Egentligen kan jag väl inte tala för hela gruppen, men majoriteten av oss hade helt nya uttryck i ögonen när lektionerna var avslutade.
Krzysztof lyckades med vad andra hade misslyckats med förut. Han pekade på logiken, på våra redan stora(!) kunskaper och uppmanade oss att tänka fritt utan att bli så låsta i våra banor. Han förklarade med en förvånande energi vid arla morgonstund hur allting hänger ihop och gjorde oss uppmärksamma på de indikationer och kontraindikationer som tidigare känts luddiga och svåra att greppa.
Han älskade sitt jobb, helt enkelt.
För första gången på länge kan jag faktiskt se mig själv klara av det här. Jag fick bilder i huvudet på hur Malin J, leg. Sjukgymnast, skrattandes gick till jobbet på morgonen. Jag såg hur allting hängde ihop och made sense. Jag kände med ens en förnyad kraft, en ökad övertygelse och en plötslig längtan att bara lära mig mer och mer.
Imorgon har vi Smärtfysiologi och Metoder att lindra smärta. Yiipee!!
Det kunde faktiskt inte kommit lägligare, då senaste dagarnas bryderier börjat ställa till det för mig. Det tycktes mig att tankarna bara malde runt i gamla hjulspår, så intensivt att jag förväntade mig ett tankespår i kudden på kvällarna. Ska det vara så här? Var det så här det skulle sluta? Om det verkligen stämmer, var leder det mig? Och tusen andra varianter på samma skena.
Då kom han, karismans och inspirationens mästare, Krzysztof och redde ut begreppen. Nu var det ju kanske inte sjukgymnastiken jag funderat mig gråhårig över, men alla former av klarhet beundras - även om den levereras med polsk brytning.
Där i det lilla rummet tryckte vi in oss, 40 stycken morgonsömniga studenter på stolar, psoaskuddar och madrasser, utan en aning om förändringen vi skulle uppleva. Egentligen kan jag väl inte tala för hela gruppen, men majoriteten av oss hade helt nya uttryck i ögonen när lektionerna var avslutade.
Krzysztof lyckades med vad andra hade misslyckats med förut. Han pekade på logiken, på våra redan stora(!) kunskaper och uppmanade oss att tänka fritt utan att bli så låsta i våra banor. Han förklarade med en förvånande energi vid arla morgonstund hur allting hänger ihop och gjorde oss uppmärksamma på de indikationer och kontraindikationer som tidigare känts luddiga och svåra att greppa.
Han älskade sitt jobb, helt enkelt.
För första gången på länge kan jag faktiskt se mig själv klara av det här. Jag fick bilder i huvudet på hur Malin J, leg. Sjukgymnast, skrattandes gick till jobbet på morgonen. Jag såg hur allting hängde ihop och made sense. Jag kände med ens en förnyad kraft, en ökad övertygelse och en plötslig längtan att bara lära mig mer och mer.
Imorgon har vi Smärtfysiologi och Metoder att lindra smärta. Yiipee!!
Falsk marknadsföring?
Det Tekniska Universitetet?
(funderar även på om denna projektor är så dålig som påstås, eller om det är tal om vilseledande information. För någon människa är den ju helt klart värdefull..)
Så ser den ut
ångesten alltså. Det är så märkligt, hur 7,5 hp kan skilja sig så mellan olika kurser. Jag trodde att man antingen hade inlämningsuppgifter, rapporter, seminaruim ELLER tenta. inte allt på en gång!
Men...man lär sig visst något nytt varje dag...
passande...Tro och tvivel, Håkan
Men...man lär sig visst något nytt varje dag...
passande...Tro och tvivel, Håkan
Strax-innan
Jag gillar inte tentor. Så, nu har jag sagt det. På något sätt, strax innan den värsta tentaångesten satt in kan det kännas lite mysigt att vara en "såndär student" som jag sett framför mig att jag en gång skulle vara. Strax innan alltså. Men när dagens femte kopp kaffe dricks före 10-snåret och de fyra tegelstensböckerna ligger i en stor röra med postitlappar, apelsinskal, lunchlådor och obegripliga anteckningar utspridda över bordet längst in i biblioteket...då är det inte samma känslor inför studierna.
Just nu är en såndär "straxinnan-känsla". Vi ses i biblo, vi dricker lite kaffe, delar upp kapitlen mellan oss, skriver tillsammans och hjälps åt med formuleringar, markeringar och sammanfattningar. Det är lite soft sådär.
Men tankarna finns ändå där i bakhuvudet. Få se...jag läste 70 sidor igår under Idol. Det betyder att de hinner göra ungefär 40 st auditions innan jag läst ut den första boken (jag vet att det snart är slut med auditionsprogrammen, men ni fattar...) Då är det bara 3 st böcker till kvar att läsa. Och här kommer det trista...
Psykologi är jätteintressant. Jag VILL verkligen läsa böckerna, både för min egen skull och för alla andra människors skull. Särskilt avsnitten om hur vi fungerar i gruppsammahhang, hur vi hanterar våra livsproblem och kriser...hur vår självkänsla byggs upp och varför vissa människor blir ledare. Sådant vill jag veta! Människor intresserar mig, har alltid gjort och kommer alltid att göra...men nu ska jag trycka in olika utvecklingsteorier, akademiska utryck för alla företeelser och HINNER inte ta till mig av allt som står i böckerna. Trist. Verkligen synd.
Jag kände samma sak om anatomin och fysiologin. Visst finns det mesta sakerna kvar i minnet, eftersom jag använder det hela tiden. men alla kapitlen som jag bara sneglade åt och VILLE läsa men inte hann...när ska jag läsa dem? När jag gått ut utbildningen? När jag jobbat i 5 år? När jag blir gammal? Jo, då, då ska jag läsa, och jag ska läsa för att jag är intresserad...och framför allt; jag ska läsa för att jag har TID.
Fall Out Boy
The Take Over, The Break's Over
Just nu är en såndär "straxinnan-känsla". Vi ses i biblo, vi dricker lite kaffe, delar upp kapitlen mellan oss, skriver tillsammans och hjälps åt med formuleringar, markeringar och sammanfattningar. Det är lite soft sådär.
Men tankarna finns ändå där i bakhuvudet. Få se...jag läste 70 sidor igår under Idol. Det betyder att de hinner göra ungefär 40 st auditions innan jag läst ut den första boken (jag vet att det snart är slut med auditionsprogrammen, men ni fattar...) Då är det bara 3 st böcker till kvar att läsa. Och här kommer det trista...
Psykologi är jätteintressant. Jag VILL verkligen läsa böckerna, både för min egen skull och för alla andra människors skull. Särskilt avsnitten om hur vi fungerar i gruppsammahhang, hur vi hanterar våra livsproblem och kriser...hur vår självkänsla byggs upp och varför vissa människor blir ledare. Sådant vill jag veta! Människor intresserar mig, har alltid gjort och kommer alltid att göra...men nu ska jag trycka in olika utvecklingsteorier, akademiska utryck för alla företeelser och HINNER inte ta till mig av allt som står i böckerna. Trist. Verkligen synd.
Jag kände samma sak om anatomin och fysiologin. Visst finns det mesta sakerna kvar i minnet, eftersom jag använder det hela tiden. men alla kapitlen som jag bara sneglade åt och VILLE läsa men inte hann...när ska jag läsa dem? När jag gått ut utbildningen? När jag jobbat i 5 år? När jag blir gammal? Jo, då, då ska jag läsa, och jag ska läsa för att jag är intresserad...och framför allt; jag ska läsa för att jag har TID.
Fall Out Boy
The Take Over, The Break's Over
Smygstartat
sommarlov, men ändå inte.
Det enda som återstår av första terminen nu är onsdagens seminariemaraton. Först trodde jag att det skulle bli så enkelt som att läsa rapporten jag ska opponera på, komma på något diplomatiskt att säga om den och sedan sitta mig igenom min egna sågning (för det är visst det som opponeringar går ut på, enligt många av mina klasskompisar...) och sen bara svischa hem med ErkLin i superbilen. MEN nej, vi måste vara med på ett till seminarie utöver vårt eget, så det blir en heldag i Luleå ändå...
Sen sommarlov...eller egentligen har man väl inget sommarlov som fattig CSN-beroende student. Sommarlov har jag nog inte haft sedan åttan skulle jag tro, efter det har större delen av sommaren gått åt till jobb...och mellan jobbskiften stressat runt för att hinna med allt som man egentligen vill göra under sommaren...
Skulle dock inte vilja ha ett helt ledigt sommarlov, tror inte att de lediga dagarna skulle uppskattas lika mycket då.
Men hursomhelst, en smygstart idag..även om det innebär några timmars jobb och städning osv...men pressen är över i alla fall.
TENTAN är förbi...jag förstod inte riktigt i början av utbildningen den omtalade stressen som universitetsstudier innebar. Men efter att ha överlevt två läsperioder nu, med riktiga glidarperioder med extrem arbetsbelastning, inlämningar, redovisningar, rapportskrivningar och tentor alldeles i slutet - helst allt på samma vecka - så börjar jag ha en aning om vad STRESS innebär.
Konstigt dedär, att ju högre upp i utbildningarna man kommer, desto sämre framförhållning, information och upplägg blir det...man kan ju kanske tycka att de borde lära sig någongång. Eller att få lite mer förståelse till att vi som studenter kanske har andra uppgifter och kurser som måste läggas precis lika mycket tid och energi på.
Så nu, eller redan i fredags när jag lämnat in tentamensomslaget med alla mina hundra upprepningar på mitt namn, kurs och personnummer - ja, varenda papper skulle det stå på...även om det känns ganska självklart att det är jag som skrivit hela min tenta - både första, andra och femtonde sidan...DÅ kändes det som sommarlov!
Och i helgen blev det verkligen sommar, med lång cykeltur ut till stugan, hela Cartwrigtklanen samlad på stora gården, bikinin åkte på och första KALLA doppet i älven.
Så även om det blir som transportsträcka nu i veckan, med jobb, seminarier och alltsomskafixasinnanlördag, så är sommaren på G...och Grekland har väl aldrig lockat så mycket som nu!
California - Phantom Planet
Det enda som återstår av första terminen nu är onsdagens seminariemaraton. Först trodde jag att det skulle bli så enkelt som att läsa rapporten jag ska opponera på, komma på något diplomatiskt att säga om den och sedan sitta mig igenom min egna sågning (för det är visst det som opponeringar går ut på, enligt många av mina klasskompisar...) och sen bara svischa hem med ErkLin i superbilen. MEN nej, vi måste vara med på ett till seminarie utöver vårt eget, så det blir en heldag i Luleå ändå...
Sen sommarlov...eller egentligen har man väl inget sommarlov som fattig CSN-beroende student. Sommarlov har jag nog inte haft sedan åttan skulle jag tro, efter det har större delen av sommaren gått åt till jobb...och mellan jobbskiften stressat runt för att hinna med allt som man egentligen vill göra under sommaren...
Skulle dock inte vilja ha ett helt ledigt sommarlov, tror inte att de lediga dagarna skulle uppskattas lika mycket då.
Men hursomhelst, en smygstart idag..även om det innebär några timmars jobb och städning osv...men pressen är över i alla fall.
TENTAN är förbi...jag förstod inte riktigt i början av utbildningen den omtalade stressen som universitetsstudier innebar. Men efter att ha överlevt två läsperioder nu, med riktiga glidarperioder med extrem arbetsbelastning, inlämningar, redovisningar, rapportskrivningar och tentor alldeles i slutet - helst allt på samma vecka - så börjar jag ha en aning om vad STRESS innebär.
Konstigt dedär, att ju högre upp i utbildningarna man kommer, desto sämre framförhållning, information och upplägg blir det...man kan ju kanske tycka att de borde lära sig någongång. Eller att få lite mer förståelse till att vi som studenter kanske har andra uppgifter och kurser som måste läggas precis lika mycket tid och energi på.
Så nu, eller redan i fredags när jag lämnat in tentamensomslaget med alla mina hundra upprepningar på mitt namn, kurs och personnummer - ja, varenda papper skulle det stå på...även om det känns ganska självklart att det är jag som skrivit hela min tenta - både första, andra och femtonde sidan...DÅ kändes det som sommarlov!
Och i helgen blev det verkligen sommar, med lång cykeltur ut till stugan, hela Cartwrigtklanen samlad på stora gården, bikinin åkte på och första KALLA doppet i älven.
Så även om det blir som transportsträcka nu i veckan, med jobb, seminarier och alltsomskafixasinnanlördag, så är sommaren på G...och Grekland har väl aldrig lockat så mycket som nu!
California - Phantom Planet
That's why...
Läste just min goda vän saras blogg och kan besvar hennes fråga på en gång...skulle gärna uppdaterat min blogg oftare, men senaste två veckorna har all tid gått åt till skolan...nu fick jag dock nog och ger upp snart (nej, jag vet, jag är inte en sån som ger upp, men jag blev mer än lovligt less iaf...) så istället för att sitta o surfa runt på svallersidor för att se vem Mary-Kate Olsen dejtar denhär veckan, så blev det lite bloggläsning istället.
Jag har i alla fall skickat in dendär hemska rapporten nu, och hur den slutgiltiga domen över den än lyder, så känns det som total befrielse att sluta klippa och klistra, ändra om formuleringar och diskutera resultatet...
Har även haft den praktiska styrketräningsexaminationen idag, och den kan jag väl inte påstå att jag studerat alltför mycket inför...har man jobbat på gym de senaste 7 åren borde lite kunskaper kanske ha fastnat...?
Däremot är TENTAN på fredag...trodde att vi gjort värsta kursen när vi hade förra, anatomidelen. Men fysiologibiten är inte att leka med heller...mycket mer kemi, reaktionsfa ser och större avsnitt helt enkelt.
Enkelt...njae, glöm att jag sa det. Panikplugg tills ögonen blöder och magkatarren gör sig påmind, lite för mycket kaffe och stress, lite för lite ordentliga måltider, sömn och träning.
Jag vaknade till och med i natt med utstrålningar från SI-leden...det får jag bara när jag inte tränar som jag ska, dvs när annat tar upp min tid. Det händer inte så ofta, som ni säkert räknat ut, eftersom högsta prioritet alltid för mej är min träning..tyvärr får jag inget fysiologibetyg av det....
Så, nu....låten (tänker väl mest på stundande utlandstrippen, passar som bra nu...)
OH LAURA - RELEASE ME
Jag har i alla fall skickat in dendär hemska rapporten nu, och hur den slutgiltiga domen över den än lyder, så känns det som total befrielse att sluta klippa och klistra, ändra om formuleringar och diskutera resultatet...
Har även haft den praktiska styrketräningsexaminationen idag, och den kan jag väl inte påstå att jag studerat alltför mycket inför...har man jobbat på gym de senaste 7 åren borde lite kunskaper kanske ha fastnat...?
Däremot är TENTAN på fredag...trodde att vi gjort värsta kursen när vi hade förra, anatomidelen. Men fysiologibiten är inte att leka med heller...mycket mer kemi, reaktionsfa ser och större avsnitt helt enkelt.
Enkelt...njae, glöm att jag sa det. Panikplugg tills ögonen blöder och magkatarren gör sig påmind, lite för mycket kaffe och stress, lite för lite ordentliga måltider, sömn och träning.
Jag vaknade till och med i natt med utstrålningar från SI-leden...det får jag bara när jag inte tränar som jag ska, dvs när annat tar upp min tid. Det händer inte så ofta, som ni säkert räknat ut, eftersom högsta prioritet alltid för mej är min träning..tyvärr får jag inget fysiologibetyg av det....
Så, nu....låten (tänker väl mest på stundande utlandstrippen, passar som bra nu...)
OH LAURA - RELEASE ME
ibland blir det för mycket,
även för en sån entusiast som mej.
Jag gillar att gå i skola, jag gillar att läsa om träning, jag gillar att träna...men även här finns det ju som en maxdosering. Just nu känns det som vi passerat den för länge sen.
All träning vi ägnat oss åt de senaste 8 veckorna ska skrivas rapport om...men inte vår egen träning, utan den träning vi lagt upp för någon annan i klassen, med motiveringar till övningar och upplägg osv.
Jätterolig uppgift i sig, förutom all formalia - jag är ingen "korrekt -svenska -tjej" och hela rapportformatet känns väldigt torrt och tråkigt. Men själva uppgiften är ju rolig.
Sen har vi ju tenta på fysiologikursen strax oxå. Även den är mycket intressant, och förklarar många av de frågor jag gått och funderat på rätt ofta. Det är ju en rätt maffig bit att trycka in i minnet, men som jag sa tidigare - det är ju roligt!
Idag så hade vi även examination på ledarskap inom gruppträning - dvs leda pass för varandra. Jättekul, är ju som en av mina större sysselsättningar i vardagen, så det hade jag verkligen sett fram emot. Problemet blev dock, att för att få bli examinerad i kursen så var man tvungen att vara med på ett visst antal pass utöver sitt eget, och TRE av de passen var idag...alltså kom jag just hem efter 3 pass på raken efter varandra.
Kroppen funkar, om än lite trött, men huvudet säger absolut ifrån.
För mig är det helt omöjligt att återställa vätskebalansen under passet, så nu dunkar huvudvärken helt galet starkt, som om hjärtat hoppat upp där hjärnan ska vara, eller som det låter när tåg kör förbi...ungefär
Kommer att ta ledigt från rapportskrivningen ikväll, då ändå hjärnan inte riktigt fungerar som den ska just nu, och det kommer att kännas otroligt skönt att sitta i soffan och njuta av hockeyn ikväll istället.
Eller njuta och njuta...men ni förstår =)
Så sammanfattningsvis då....det är mycket nu. För mycket!!!
Lyssnar på:
Maia Hirasawa:
"The Worrying Kind"
Jag gillar att gå i skola, jag gillar att läsa om träning, jag gillar att träna...men även här finns det ju som en maxdosering. Just nu känns det som vi passerat den för länge sen.
All träning vi ägnat oss åt de senaste 8 veckorna ska skrivas rapport om...men inte vår egen träning, utan den träning vi lagt upp för någon annan i klassen, med motiveringar till övningar och upplägg osv.
Jätterolig uppgift i sig, förutom all formalia - jag är ingen "korrekt -svenska -tjej" och hela rapportformatet känns väldigt torrt och tråkigt. Men själva uppgiften är ju rolig.
Sen har vi ju tenta på fysiologikursen strax oxå. Även den är mycket intressant, och förklarar många av de frågor jag gått och funderat på rätt ofta. Det är ju en rätt maffig bit att trycka in i minnet, men som jag sa tidigare - det är ju roligt!
Idag så hade vi även examination på ledarskap inom gruppträning - dvs leda pass för varandra. Jättekul, är ju som en av mina större sysselsättningar i vardagen, så det hade jag verkligen sett fram emot. Problemet blev dock, att för att få bli examinerad i kursen så var man tvungen att vara med på ett visst antal pass utöver sitt eget, och TRE av de passen var idag...alltså kom jag just hem efter 3 pass på raken efter varandra.
Kroppen funkar, om än lite trött, men huvudet säger absolut ifrån.
För mig är det helt omöjligt att återställa vätskebalansen under passet, så nu dunkar huvudvärken helt galet starkt, som om hjärtat hoppat upp där hjärnan ska vara, eller som det låter när tåg kör förbi...ungefär
Kommer att ta ledigt från rapportskrivningen ikväll, då ändå hjärnan inte riktigt fungerar som den ska just nu, och det kommer att kännas otroligt skönt att sitta i soffan och njuta av hockeyn ikväll istället.
Eller njuta och njuta...men ni förstår =)
Så sammanfattningsvis då....det är mycket nu. För mycket!!!
Lyssnar på:
Maia Hirasawa:
"The Worrying Kind"
Ointresserade lärare
Märkligt på vilka grunder vissa lärare anställs på...trodde att universitetslärare skulle vara drivna pedagoger, brinnande av intresse för just sitt område.
Inte då! En av våra "lärare" (ingen pedagogexamen precis) hamnade på instutionen efter att ha blivit allergisk av sin arbetsplats...härlig drivkraft? Nästa lärare måste ha missuppfattat läraryrkets första grundsten...lär eleverna saker, svara på frågor...definitivt INTE snäsa av sina adepter och ge spydiga svar på ALLTING...eller lilla fröken som delar ut uppgifter med engelska läroboken som enda material och sedan springer iväg och dricker kaffe hela eftermiddagen.
Kanhända de skulle göra ett bättre jobb en bit bort ifrån universitetet....
Vi har flera andra helt underbara lärare och inspiratörer, men tyvärr hamnar de i skymundan från stolpskotten.
Jag sprang en mil igår....lite halvstumma ben idag, men lycklig, hela vägen in i hjärtat!
Inte då! En av våra "lärare" (ingen pedagogexamen precis) hamnade på instutionen efter att ha blivit allergisk av sin arbetsplats...härlig drivkraft? Nästa lärare måste ha missuppfattat läraryrkets första grundsten...lär eleverna saker, svara på frågor...definitivt INTE snäsa av sina adepter och ge spydiga svar på ALLTING...eller lilla fröken som delar ut uppgifter med engelska läroboken som enda material och sedan springer iväg och dricker kaffe hela eftermiddagen.
Kanhända de skulle göra ett bättre jobb en bit bort ifrån universitetet....
Vi har flera andra helt underbara lärare och inspiratörer, men tyvärr hamnar de i skymundan från stolpskotten.
Jag sprang en mil igår....lite halvstumma ben idag, men lycklig, hela vägen in i hjärtat!
Universitetsstudier?
Något alla borde få uppleva... eller?
Jag är lite kluven. Om man ska omfamna hela den akademiska världen, så ska man helst (enligt alla phösare iaf) vara aktiv i alla möjliga föreningar...sitta med i kårfullmäktige, sjunga i kör på lunchen, engagera sig i spexet, jobba IDEELLT på studentpuben osv...
Nästa fråga då...sa ni att ni studerade på heltid eller?
Visst går jag gärna på sittningar eller åker in till STUK o kikar hockeyfinalen med andra intresserade, men för de mest inbitna studenterna(??) så verkar skolan komma i absolut sista hand, något man gör när aktiviteterna tar slut!
Jag förstår absolut tanken med alla organisationer, de studenter som flyttat över halva landet och inte känner någon, att alla ska få aktivera sig med det de önskar. MEN (som Tony Irwing skulle sagt) visst är det inte huvudorsaken till att vi är på universitetet? Jag uppfattar mig absolut inte som en tråkmåns eller partyvägrare, men visst har det gått till överdrift? Jag är uppriktigt GLAD över att inte bo i studentrum på campus, förstår ni stressen att alltid göra något?
Jag har iofs sett rummen...ingen vid sina sinnens fulla bruk vill väl kanske spendera överdrivet många timmar där...men ändå.
Klart det finns så många aktiviteter där...anpassat för just de som tagit till sig studentlivet så till den grad att de lär bli kvar där för evigt...leva i sin lilla glasbubbla, sjungandes studentsånger och gå på Phester...
så även om det kan kännas lite drygt att åka bil 30-40 min fram och tillbaka från skolan, så är jag otroligt tacksam att jag inte lever där dygnet runt. Det finns så mkt annat, otroligt mer givande sätt att spendera sin tid. Så det så!
