Skärpa och klarhet
You know it's been said that we just don't recognize the significant moments of our lives while they are happening. We grow complacent with ideas, or things or people and we take them for granted and it's usually not until that thing is about to be taken away from you that you've realized how wrong you've been, that you realized how much you need it, how much you love it. God, I love this game.
-Nathan Scott
Det är ett under ibland, vad en löptur kan göra för sinnesfriden. Och sinnesskärpan, beslutsamheten framför allt. Särskilt de där längre svängarna när allting annat försvinner. Energin inriktas på just den uppgiften - att springa så långt bort som möjligt- och allting annat brukar falla på plats då också. Som att tankarna får en extra dos syre och klarhet. Även om jag fortfarande inte begriper meningen med allt runt omkring, så verkar riktpunkten mig något närmre än innan turen.
Jag hittade min glädje igen. En liten glimt av hur livet ska vara. Kanske ingenting för någon upplevelseproducent, men för mig var det stora grejer.
Jag ber inte om ursäkt för den jag är, för hur mina prioriteringar ser ut nu. Min vilja, mitt mål - min plan och min tid kommer inte att slösas på.
Jag kommer att klara det här.
Dagens Lucas
"There is no despair so absolute as that which comes with the first moments of our first great sorrow, when we have not yet known what it is to have suffered and be healed, to have despaired and recovered hope."
Han sätter ord på mina tankar.
Det är bara så enkelt. Och så svårt.
Jag struntar i att det är en amerikansk dramaserie.
Jag lider, gråter,skrattar, känner, myser och njuter den.
Varje avsnitt
Varje minut.
Varje sekund
