Fastrid Astrid
Jag träffade min idol i helgen. Eller snarare kanske, en av mina förebilder. Min gammelfaster. Alltså min mammas faster, allmänt känd som fastrid Astrid som vi barn alltid kallade henne. En mer levnadsglad människa får man leta efter. Och äldre med. 90 år har hon hunnit med tanten, och hon verkar inte ha några planer på att dra ned tempot.
Otaliga är de anekdoter hon delat med sig av, som när glassen smälte ned hela stugan för att de hade så trevligt att den glömdes bort, hennes vedermödor när hon i full karriär på cykeln skulle bli av med något stort flygfä - "håne-Per" som landat på hennes axel eller när hon och hennes sedan länge avlidne man välte kanoten långt ute i den forsande ån vid sommarstugan. Alla vardagliga händelser blir stora äventyr när hon berättar om dem.
Hon skäms inte för sin ålder, men vägrar att inse hur åldern begränsar oss med tiden. Självklart gjorde jag mig ett ärende till henne när hon passerat sin 90-årsdag och det berättar hon för alla om och om igen. I helgen fick hon även träffa min käre sambo för första gången, och som hon berömde mitt val - vilken stilig karl!
Roligast måste ändå vara när hon som 86-åring promenerade in till stadens skönhetsbutiker och bad om hjälp för att hitta "en riktig dunderkräm - jag håller ju som på bli lite rynkig nu" Behöver jag berätta att hennes uppenbarelse direkt för tankarna mot russin snarare än vindruva....
Jag längtar väl inte till den dagen jag är 90 - om jag ens blir det - men om jag skulle ha förmånen att leva ett så långt och rikt liv som henne så hoppas jag att mitt humör och min livsiinställning på något vis är likt hennes, min kära fastrid.
för att citera henne, Herre Jestas vilken kvinna, inspirationskälla och förebild!
Otaliga är de anekdoter hon delat med sig av, som när glassen smälte ned hela stugan för att de hade så trevligt att den glömdes bort, hennes vedermödor när hon i full karriär på cykeln skulle bli av med något stort flygfä - "håne-Per" som landat på hennes axel eller när hon och hennes sedan länge avlidne man välte kanoten långt ute i den forsande ån vid sommarstugan. Alla vardagliga händelser blir stora äventyr när hon berättar om dem.
Hon skäms inte för sin ålder, men vägrar att inse hur åldern begränsar oss med tiden. Självklart gjorde jag mig ett ärende till henne när hon passerat sin 90-årsdag och det berättar hon för alla om och om igen. I helgen fick hon även träffa min käre sambo för första gången, och som hon berömde mitt val - vilken stilig karl!
Roligast måste ändå vara när hon som 86-åring promenerade in till stadens skönhetsbutiker och bad om hjälp för att hitta "en riktig dunderkräm - jag håller ju som på bli lite rynkig nu" Behöver jag berätta att hennes uppenbarelse direkt för tankarna mot russin snarare än vindruva....
Jag längtar väl inte till den dagen jag är 90 - om jag ens blir det - men om jag skulle ha förmånen att leva ett så långt och rikt liv som henne så hoppas jag att mitt humör och min livsiinställning på något vis är likt hennes, min kära fastrid.
för att citera henne, Herre Jestas vilken kvinna, inspirationskälla och förebild!
Kommentarer
Postat av: Get a grip
Hej igen Malin.
Jag visste om att A skulle sluta och flytta till den nya gymmet som öppnar i stan. Hon är en av mina favoriter så redan då blev jag besviken. Sen när även E ska sluta så börjar det kännas tomt. jag har ju förstås några favoriter kvar men om dom också ska sluta blir det tomt.
Jag har köpt träningskort till i slutet av april så jag kan inte bara byta gym heller. Nog är det säkert så att M är bra också, jag har bara aldrig varit i kontakt med honom och därför blev E det naturliga valet för mig. Jag har ett spinningpass inbokat i veckan med M så jag får börja bilda mig en uppfattning. Vilka mer ska sluta? Kan du skvallra?
Trackback
