addikktivv

Vaknade till många minusgrader imorse,
26 för att vara exakt. Det märks hur allting går långsammare när temperaturen sjunker så.
Bussar och bilar skakar igång och kryper längs med vägarna, snöröken och avgaserna ligger täta längs med vägen.

Luften smyger sig smärtsamt ner i lungorna för att syresätta det långsamtflytande blodet. Den är vassare, skarpare än förut. Sprängfylld av syre men ändå svåråtkomlig och tjurskallig när den ska omsättas i kroppen,

Jeansen fryser fast kring benen och behåller den form de hade när jag klev ut genom dörren.
Jag tackar min lyckliga stjärna att Helly mössan låg längst upp i hallbyrån
och känner hur den högra handens långfinger sakta går en långsam förfrysning till mötes.

kylan biter i kinderna och idag är halsduken varm hellre än snygg
istapparna börjar ta form i håret - hänger som dekorationer eller kanske isdreads. Stiligt.
ögonbrynen är vitt markerade och ögonfransarna likaså.

jag går mitt i kläderna och försöker hålla kylan stången
varje kvarter känns som en kilometer och varje trottoar som en mil.

Den globala uppvärmningen känns lite som ett skämt just nu...





okej, kanske inte riktigt så. Men vem vet, skulle visst bli ännu kallare imorgon...