Jag är förälskad!
Det visste ni säkert redan, men det är inte det jag menar nu.
Jag har alltid tänkt att det är personer och händelser, inte saker som gör mig lycklig.
- men det är inte helt sant.
Jag har upptäckt någonting som jag säkert länge vetat - och de flesta människor som känner mig tycker nog att "jaha, var det inte mer än så, det visste vi väl redan" - jag blir lycklig av saker som har med träning att göra.
Som den Skofantast och Träningskläderberoende person som jag är, så tänker ni säkert att det är något sådant, men nu är det någ ot annat.
Ett dött ting.
Jag har köpt en ny cykel.
Världens bästa, nästan så att jag kan förlåta den person som så fräckt stal min tidigare cykelspringare från Friskvårdsparkeringen förra året. För om det inte hade hänt, hade jag inte kuskat runt på gamla skrotcyklar och förbannat de obekväma sadlarna och icke fungerande växlar, utslitna bromsskivor och oexisterande stötdämpning.
Jag kände mig som ett litet barn i en godisaffär när jag först provade cykeln, och sedan sprang runt som en skållad för att hitta de bästa skärmarna, ergonomiska handtag, cykelpedaler, pakethållare, dryckeshållare...ja, ni förstår, jag var i himmelriket.
Och nu när biken är ihopmonterad (tack, darling) och jag avverkat onormalt många mil på den redan, så står det klart.
Man KAN bli lycklig av en sak!
Men det är väl mest känslan av själva cyklingen, och inte just cykeln i sig som får mig på sådant bra humör.
Känslan av att ingen uppförsbacke är ömöjlig, hur husen, träden och alla människor bara försvinner bakom mig, att jag kan cykla till världs ände med den.
Första dagarna, skall jag bekänna, drog jag faktiskt på mig rejäl träningsvärk, och innan jag hittat igen mina vadderade cykelbyxor som legat begravda långt in i garderoben, så var det inte enbart njutningsfullt....men NU.
Jag känner mig som snudd på världens lyckligaste människa, när jag kommer susande in på stora Cartwrightgården, torkar bort knotten och myggen som krockat med mitt ansikte, kastar av mig skorna och hoppar ner i älven (som egentligen säkert är alldeles för kall för att kallas njutningsfullt bad).
Och att sedan vakna upp dagen därpå med brännande ben och stramande muskler, kliva upp på cykeln och bika iväg de tre milen till jobbet - det är lycka!
Lite kul faktiskt, helt utan tanke på vilken spelningslista som kom upp, så blev det just nu den med
Riddlin' Kids - I Feel Fine
Jag har alltid tänkt att det är personer och händelser, inte saker som gör mig lycklig.
- men det är inte helt sant.
Jag har upptäckt någonting som jag säkert länge vetat - och de flesta människor som känner mig tycker nog att "jaha, var det inte mer än så, det visste vi väl redan" - jag blir lycklig av saker som har med träning att göra.
Som den Skofantast och Träningskläderberoende person som jag är, så tänker ni säkert att det är något sådant, men nu är det någ ot annat.
Ett dött ting.
Jag har köpt en ny cykel.
Världens bästa, nästan så att jag kan förlåta den person som så fräckt stal min tidigare cykelspringare från Friskvårdsparkeringen förra året. För om det inte hade hänt, hade jag inte kuskat runt på gamla skrotcyklar och förbannat de obekväma sadlarna och icke fungerande växlar, utslitna bromsskivor och oexisterande stötdämpning.
Jag kände mig som ett litet barn i en godisaffär när jag först provade cykeln, och sedan sprang runt som en skållad för att hitta de bästa skärmarna, ergonomiska handtag, cykelpedaler, pakethållare, dryckeshållare...ja, ni förstår, jag var i himmelriket.
Och nu när biken är ihopmonterad (tack, darling) och jag avverkat onormalt många mil på den redan, så står det klart.
Man KAN bli lycklig av en sak!
Men det är väl mest känslan av själva cyklingen, och inte just cykeln i sig som får mig på sådant bra humör.
Känslan av att ingen uppförsbacke är ömöjlig, hur husen, träden och alla människor bara försvinner bakom mig, att jag kan cykla till världs ände med den.
Första dagarna, skall jag bekänna, drog jag faktiskt på mig rejäl träningsvärk, och innan jag hittat igen mina vadderade cykelbyxor som legat begravda långt in i garderoben, så var det inte enbart njutningsfullt....men NU.
Jag känner mig som snudd på världens lyckligaste människa, när jag kommer susande in på stora Cartwrightgården, torkar bort knotten och myggen som krockat med mitt ansikte, kastar av mig skorna och hoppar ner i älven (som egentligen säkert är alldeles för kall för att kallas njutningsfullt bad).
Och att sedan vakna upp dagen därpå med brännande ben och stramande muskler, kliva upp på cykeln och bika iväg de tre milen till jobbet - det är lycka!
Lite kul faktiskt, helt utan tanke på vilken spelningslista som kom upp, så blev det just nu den med
Riddlin' Kids - I Feel Fine
Kommentarer
Trackback
