addikktivv

Vissa dagar känns som sirap, vad man än gör, så blir det ingen skillnad.

har inte skrivit på ett tag, men jag har en hög med helt giltiga skäl, diverse utlandsresor och stadsfester men framför allt...ingen dator.

åter till sirapen...kanske känns så när huvudet är fullt av förkylning och min sambo fick ta på sig långkalsonger för att gå ut idag. Vart tog sommaren vägen???

men det som ändå tar mest energi nu, är bristen på vanligt hyfs runt omkring mig, och även om det absolut inte handlar om mig, så känns det på något sätt totalt respektlöst och drabbar alla runt omkring...som en skruvad vårdnadstvist, men med de närmaste vännerna istället.

och idag...dagens låtval känns väldigt passande, även om den tyvärr inte är alltför upplyftande

" Var det så här det skulle sluta,
var det så här det skulle gå?
Tänk att två människor som älskat
kan bryta ner varandra så.

Tänk att dom händer som har smekt mej
kan riva upp så djupa sår.
Tänk att dom läppar som har kysst mej
kan attrackera mej så hårt.

Hur kan jag själv bli så förbittrad,
hur kan man säga allt jag sagt?
Hur kan jag själv bli så förhärdad,
hur kan man bli så jävla kall?

Vad är det för en gräslig avgrund
som plötsligt öppnats i min själ?
Hur kan man tänka såna tankar
om nån man en gång ville väl?

Jag orkar inte gå igenom
med vännerna vad som var fel.
Jag orkar en gång inte se dom,
det är fullt tillräckligt som det är!

Tids nog så kommer dom att säga
att livet måste ha sin gång.
Att nya möjligheter väntar,
att det är fel att se sej om.

För min del får livet återvända
på vilket jävla vis som helst!
Men just nu måste jag bekänna:
Det är mycket ensamt här ikväll. "