ibland blir det för mycket,
även för en sån entusiast som mej.
Jag gillar att gå i skola, jag gillar att läsa om träning, jag gillar att träna...men även här finns det ju som en maxdosering. Just nu känns det som vi passerat den för länge sen.
All träning vi ägnat oss åt de senaste 8 veckorna ska skrivas rapport om...men inte vår egen träning, utan den träning vi lagt upp för någon annan i klassen, med motiveringar till övningar och upplägg osv.
Jätterolig uppgift i sig, förutom all formalia - jag är ingen "korrekt -svenska -tjej" och hela rapportformatet känns väldigt torrt och tråkigt. Men själva uppgiften är ju rolig.
Sen har vi ju tenta på fysiologikursen strax oxå. Även den är mycket intressant, och förklarar många av de frågor jag gått och funderat på rätt ofta. Det är ju en rätt maffig bit att trycka in i minnet, men som jag sa tidigare - det är ju roligt!
Idag så hade vi även examination på ledarskap inom gruppträning - dvs leda pass för varandra. Jättekul, är ju som en av mina större sysselsättningar i vardagen, så det hade jag verkligen sett fram emot. Problemet blev dock, att för att få bli examinerad i kursen så var man tvungen att vara med på ett visst antal pass utöver sitt eget, och TRE av de passen var idag...alltså kom jag just hem efter 3 pass på raken efter varandra.
Kroppen funkar, om än lite trött, men huvudet säger absolut ifrån.
För mig är det helt omöjligt att återställa vätskebalansen under passet, så nu dunkar huvudvärken helt galet starkt, som om hjärtat hoppat upp där hjärnan ska vara, eller som det låter när tåg kör förbi...ungefär
Kommer att ta ledigt från rapportskrivningen ikväll, då ändå hjärnan inte riktigt fungerar som den ska just nu, och det kommer att kännas otroligt skönt att sitta i soffan och njuta av hockeyn ikväll istället.
Eller njuta och njuta...men ni förstår =)
Så sammanfattningsvis då....det är mycket nu. För mycket!!!
Lyssnar på:
Maia Hirasawa:
"The Worrying Kind"
Jag gillar att gå i skola, jag gillar att läsa om träning, jag gillar att träna...men även här finns det ju som en maxdosering. Just nu känns det som vi passerat den för länge sen.
All träning vi ägnat oss åt de senaste 8 veckorna ska skrivas rapport om...men inte vår egen träning, utan den träning vi lagt upp för någon annan i klassen, med motiveringar till övningar och upplägg osv.
Jätterolig uppgift i sig, förutom all formalia - jag är ingen "korrekt -svenska -tjej" och hela rapportformatet känns väldigt torrt och tråkigt. Men själva uppgiften är ju rolig.
Sen har vi ju tenta på fysiologikursen strax oxå. Även den är mycket intressant, och förklarar många av de frågor jag gått och funderat på rätt ofta. Det är ju en rätt maffig bit att trycka in i minnet, men som jag sa tidigare - det är ju roligt!
Idag så hade vi även examination på ledarskap inom gruppträning - dvs leda pass för varandra. Jättekul, är ju som en av mina större sysselsättningar i vardagen, så det hade jag verkligen sett fram emot. Problemet blev dock, att för att få bli examinerad i kursen så var man tvungen att vara med på ett visst antal pass utöver sitt eget, och TRE av de passen var idag...alltså kom jag just hem efter 3 pass på raken efter varandra.
Kroppen funkar, om än lite trött, men huvudet säger absolut ifrån.
För mig är det helt omöjligt att återställa vätskebalansen under passet, så nu dunkar huvudvärken helt galet starkt, som om hjärtat hoppat upp där hjärnan ska vara, eller som det låter när tåg kör förbi...ungefär
Kommer att ta ledigt från rapportskrivningen ikväll, då ändå hjärnan inte riktigt fungerar som den ska just nu, och det kommer att kännas otroligt skönt att sitta i soffan och njuta av hockeyn ikväll istället.
Eller njuta och njuta...men ni förstår =)
Så sammanfattningsvis då....det är mycket nu. För mycket!!!
Lyssnar på:
Maia Hirasawa:
"The Worrying Kind"
Kommentarer
Trackback
