Den som längtar är redan på väg...

Idag tar jag förhoppningsvlis några av de första stegen mot en av mina äldsta önskningar - ett liv som hästägare. Man ska absolut inte glädja sig åt andras olycka - men på något sätt kunde inte skadan ha kommit lämpligare. Det låter förfärligt, jag vet, men det är inte så allvarligt som det låter. Erikas stallhyresgäst har skadat sig och får inte rida på 4 veckor, och under tiden - och troligtvis framöver vill hon att jag ska hjälpa henne med hästen, några dagar i veckan, rida ihop henne, få henne att förstå och hålla igång träningen.

Jag och Erika var ju ut och red i fredags, och fastän det säkert var 3-4 år sedan jag satt på en häst, så blev allting, från den stunden och framåt, rätt igen. Den dagen jag gav upp ridningen tidigare försvann inte bara en överbetungad arbetsbelastning, hela stallansvaret och ridelevsansvaret - en bit av mig själv försvann oxå.

Förhoppningsvis lyckas jag denna gång hålla det på min "personliga nöjes"- nivå istället för att det ska bli ytterligare ett krav, prestationsområde och stressfaktor i mitt liv.

Jag hoppas mina timmar med hästen kan bli lite av en läkning för oss båda. Hon behöver förstå att det finns snälla människor igen, sådana som inte bestraffar med hårda ord och slag.

Jag själv behöver se livet i vitögat - om Eriks död har lärt mig någonting är det att inte be om ursäkt för den jag är, och att viljan och målet, planen och tiden inte ska slösas på.


Och jag bara längtar längtar längtar efter att få sätta igång!


Just NU: Kent - Rosor och palmblad
               

ge mig nåt som känns
längtan, alltid denna längtan
härifrån långt bort
långt långt bort
och rosorna fäller alla kronbladen igen
som grät dom blod
för att livet är så kort


Kommentarer
Postat av: maria

Vad kul för dig med häst ett tag! Hoppas att allt är bra med dig. Kram

2008-10-07 @ 15:57:58
URL: http://mariaogren.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0