addikktivv

Yep.


Igår (och även idag) skulle jag ha deltagit på Aeroboxutbildning här på StepIN i Boden. Det var massor med gorm hela veckan, jag kunde inte minnas om jag fått något mejl med tider och info om utbildningen annat än vad själva träningen var för något, så ju mer helgen närmade sig, desto mer började jag oroa mig om att jag tappat bort information eller så.

Senare så visade det sig att ingen annan som skulle gå utbildningen visste något heller, så då blev jag lite lugnare angående mitt eget engagemang men jag ville ju självklart veta när jag förväntades vara där på lördagmorgon. På torsdag fick jag ett mejl om att utbildaren inte gick att få tag på, varken via mejl eller telefon, men att utbildningen antogs starta kl 9 på lördag. Ok...kändes ju inte så seriöst, men ibland är det ju så att en del människor inte kan arrangera men fortfarande är bra instruktörer, så jag ställde in mig på att vara där på lördagmorgon ändå.

Fredagkvällen blev mycket senare än jag väntat mig, så för att hinna allt jag skulle göra på lördag innan utbildningen började, så slutade det med att min nattsömn förkortades till ynka 4 timmar.

Det blåste och småregnade när jag så, dyngtrött, cyklade iväg till gymmet, och eftersom vi inte öppnar förrän halv tio, så tänkte jag att någon var där och skulle öppna åt oss tidigare. Jag kom dit och det var låst. Bilar och pensionärer passerade och tittade på mig som att jag var tokig, stå ute i regnet en lördagmorgon för att jag så gärna ville in på gymmet...högvakten åkte förbi flera svängar och tittade mer och mer för varje varv. Till slut kom en till från gymmet som skulle vara med och vi höll varandra sällskap. Fler människor från kursen dök upp, men ingen José. Kvart över nio gav vi upp, besvikna och arga både för att ha gått miste om en utbildning OCH en sovmorgon.

Den människan lär inte få komma hit och hålla "utbildning" igen. Han hade ställt in den tidigare, men när han nu fick en andra chans och ändå inte dök upp, så är nog hans lopp kört. Måste säga, att hur bra man än är i sin instruktörsroll eller att förmedla sin kunskap, så måste man nog tänka på själva organisationsbiten också - utan det så blir det ju fortfarande ingenting. Detta var väldigt dålig publicitet för hans företag, och jag hoppas de lär av sina misstag!

Så arg jag var! Särskilt som Gustav är ute i skogen hela helgerna nu, så hade jag verkligen sett fram emot att göra  något ordentligt denhär helgen, istället för att bara låsa in mig med psykböckerna hela dagarna. Så då ringde jag till Frida som var på väg till Ikea, hoppades att de inte hunnit alltför långt, men eftersom de var uppe i Kalix kunde jag inte gärna be dem vända om och plocka upp mig...

Och hur botade jag min besvikelse? Ett tag tänkte jag åka in till stan och spana på skor, men eftersom jag har skoförbud både från mamma, pappa och Gustav så var det egentligen inte att tänka på, klädkammaren kan nog inte sluka så många fler par. Så jag cyklade iväg till DollarStore och handlade ljuslyktor, tvättpåse, lite julklappar och lite annat till lägenheten - blev genast på bättre humör!

Det är konstigt detdär, hur nya inredningssaker, en ny handväska eller ett par nya par skor kan höja humöret så. Jag var inte alls så förut. Jag undrar om det är för att jag har mindre pengar att röra mig med nu, att när jag väl "unnar" mig någonting, så blir det mycket trevligare än tidigare när jag sprang på stan hela tiden och sakerna jag handlade då inte blev lika speciella. Eller så är det bara för att jag är tjej.

Vem vet, men jag blev glad iaf - och det var ju tanken med utflykten också.

Just Nu: Tresspassers William
                Lie In the Sound