Jag tycker det är märkligt...
hur annorlunda du måste uppfatta mig motför andra. Att jag är den första du ser på morgonen och den sista innan kvällen. Och att du fortfarande tycker om det, tycker det är helt fantastiskt till och med.
Sådant fascinerar mig. Att alla människor, inte hela tiden, men någon gång har Någon Speciell. Den personen som har makten att förgylla eller förstöra en dag, ofta utan att vara medveten om det. Hur ett leende, en flyktig blick kan få marken att gunga, rämna eller försvinna helt.
För dej Gustav, bara för dej
Det sägs att kärlek lovart stort men håller tunt
Du kan kalla det förnuft men aldrig sunt
Det är sagt av nån stackare som aldrig ramlat runt
Med dig, med dig, med dig
Jag har vandrat som en vilsen stenstaty
Jag har vart på rymmen utan någonstans att fly
Det här är slutet på resan och början på en ny
Med dig, med dig, med dig
eller
Den vackraste stunden i livet var den när du kom
När allt var förbjudet
Och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
För det ekar i huvudet
Och det blod som jag trode var stilla det fick du att rinna
Den uppgivna röst som jag nyttja' så illa fick du att försvinna
och
det skulle bli för tomt om ingen fanns där
som värmde mig i natten
men jag skulle aldrig ha tålamod nog
att bli förstådd
ingen känner mig
så väl som du
jag skulle fastna i min ensamhet igen
om du lämnade mig nu
Kommentarer
Postat av: Emmalainen
Lasse.. the one and only!!
Trackback
