addikktivv

ställer mest bara till det för mig, känner jag.

Jag var ute på tidig morgonpromenad med hunden imorse, och hade väl sett framemot ett trevligt uppvaknande. Det var lagom kallt, Novisen var på glatt humör och jag hade gott om tid innan det var dags att åka in till universitetet och nya kursintron.

Halvvägs på vår promenad dyker det upp en morgonpromenerare från ingenstans och avancerar bakom. Jag hörde henne på långt avstånd då hon hade täckbyxor som lät swish-swish-swish-swish varje steg hon förflyttade sig.

Till min förskräckelse hörde jag att hennes stegfrekvens var något högre än min ( och jag går fort vill jag lova!), så  självklart var jag tvungen att höja mitt tempo. Detta är då något som sker helt automatiskt, utan att jag egentligen reflekterar över det.

Det bara är så - You shall not pass!  och den raska promenaden övergick till de tystas kamp - för tydligen var hon bakom mig en likadan. Vi gick fortare och fortare, vår framfart började snarare likna VM i gång än stilla morgonmotion. Jag kände hur jag började irritera mig mer och mer på henne, hur vågar hon liksom? Komma här och tro att hon bara kan gå ut i ytterfilen och passera mig? Jag, den hurtiga, med snabba lilla racervovven?

Just när jag kände att stegen omöjligen kunde bli längre eller snabbare, så svängde hon lyckligtvis av på en sidogata och jag kunde börja sakta in på stegen. Inte för hastigt dock, hon skulle inte få det nöjet att förstå att detta inte var min vanliga gångfrekvens.

När jag så kom hem - mycket tidigare än planerat, med hjärtat dunkande uppe i halsen,  var det bara att kasta av sig kläderna och hoppa in i duschen. Dagens första träningspass var tydligen avklarat...


Och, jo...jag har samma svårigheter att bemästra när jag cyklar. Jag kan inte cykla långsamt.

Måste alltid tävla med mig själv uppför backarna eller testa hur högt upp jag kan ta mig på högsta växeln innan jag behöver växla ned. Jag får syn på en mötande bil och ser hur många lyktstolpar jag hinner passera innan vi möts, klockar mig själv på väg ut till stugan och packar väskan för att eliminera luftmotståndet.

Skadad? 

Jo, men jag har rätt maffiga mm Quadriceps femoris å andra sidan...