addikktivv

eller?

Jo, det är klart att hus är bra mkt bättre än hyrestvåa.
Vita vävväggar mot precis som vi vill - om ett tag då.

På ett sätt ser jag verkligen fram emot att fixa och dona - ha ett work in progress liksom

Men.

Jag känner också mig själv. Den där otåligheten speciellt. Att jag vill göra allting Nu, och helst klart på momangen.
Jag kommer nog att tvivla på garderobsbygget när jag lessnat på att förvara mina kläder i korvskinnslådor (som är far better än de allmänt gångbara banan- och flyttkartongerna ändå) och bara önska att min walk-in och alla hyllor redan skulle vara på plats.


Jag ser det där romantiska skimmret över att stå i målarutstyrsel och rolla väggar och tak - även om jag av erfarenhet vet att färg ofta kommer överallt annars än där man vill ha den - under sockar, på kläder och hundar som råka komma i vägen.


Men jag kan ändå redan nu, känna den tillfredsställelsen att veta, att hur lång tid det än tog, så har Jag målat de där väggarna, och Jag har spikat upp de där hyllorna.



Så det är väl den känslan som får finnas i åtanke de tidiga mornar när jag snubblar över färgpytsarna och förbannar garderobens ickeexistens när jag kastar kläder omkring mig på jakt efter något plagg.

den där tillfredsställelsen alltså.

Det här är vårt nu

På riktigt.


just nu
Ulf Lundell
Connemara