Äntligen sommar!
Nu är allting klart, o det är dags att njuta!
Seminariet flöt på över förväntan, skulle nästan kunna tro att vår charmbefriade examinator genomgått någon form av personlighetsomvandling över natten...eller så var han bara lättad att det äntligen var över...
Så nu har vi tagit oss ut till stugan och suttit och badat tårna på bryggan med världens finaste kvällssol över hela älven. Så fint!!!!!!!
Ska njuta nu och imorgon av att vara helt fri från skola och bara kunna sola och VARA i sommarvädret.
Senare blir det ju självklart den obligatoriska panikpackningen innan avresedagen på lördag....blir nog även den vanliga "hoppa på resväskan för att få igen den"...förstår inte dedär, att väskan alltid blir full, hur lite man än tänkt ha med...
lyssnar på nu...
ingen musik för en gångs skull, utan fågelkvitter och hundarna som leker utanför, dörren öppen fortf =)
Smygstartat
sommarlov, men ändå inte.
Det enda som återstår av första terminen nu är onsdagens seminariemaraton. Först trodde jag att det skulle bli så enkelt som att läsa rapporten jag ska opponera på, komma på något diplomatiskt att säga om den och sedan sitta mig igenom min egna sågning (för det är visst det som opponeringar går ut på, enligt många av mina klasskompisar...) och sen bara svischa hem med ErkLin i superbilen. MEN nej, vi måste vara med på ett till seminarie utöver vårt eget, så det blir en heldag i Luleå ändå...
Sen sommarlov...eller egentligen har man väl inget sommarlov som fattig CSN-beroende student. Sommarlov har jag nog inte haft sedan åttan skulle jag tro, efter det har större delen av sommaren gått åt till jobb...och mellan jobbskiften stressat runt för att hinna med allt som man egentligen vill göra under sommaren...
Skulle dock inte vilja ha ett helt ledigt sommarlov, tror inte att de lediga dagarna skulle uppskattas lika mycket då.
Men hursomhelst, en smygstart idag..även om det innebär några timmars jobb och städning osv...men pressen är över i alla fall.
TENTAN är förbi...jag förstod inte riktigt i början av utbildningen den omtalade stressen som universitetsstudier innebar. Men efter att ha överlevt två läsperioder nu, med riktiga glidarperioder med extrem arbetsbelastning, inlämningar, redovisningar, rapportskrivningar och tentor alldeles i slutet - helst allt på samma vecka - så börjar jag ha en aning om vad STRESS innebär.
Konstigt dedär, att ju högre upp i utbildningarna man kommer, desto sämre framförhållning, information och upplägg blir det...man kan ju kanske tycka att de borde lära sig någongång. Eller att få lite mer förståelse till att vi som studenter kanske har andra uppgifter och kurser som måste läggas precis lika mycket tid och energi på.
Så nu, eller redan i fredags när jag lämnat in tentamensomslaget med alla mina hundra upprepningar på mitt namn, kurs och personnummer - ja, varenda papper skulle det stå på...även om det känns ganska självklart att det är jag som skrivit hela min tenta - både första, andra och femtonde sidan...DÅ kändes det som sommarlov!
Och i helgen blev det verkligen sommar, med lång cykeltur ut till stugan, hela Cartwrigtklanen samlad på stora gården, bikinin åkte på och första KALLA doppet i älven.
Så även om det blir som transportsträcka nu i veckan, med jobb, seminarier och alltsomskafixasinnanlördag, så är sommaren på G...och Grekland har väl aldrig lockat så mycket som nu!
California - Phantom Planet
Det enda som återstår av första terminen nu är onsdagens seminariemaraton. Först trodde jag att det skulle bli så enkelt som att läsa rapporten jag ska opponera på, komma på något diplomatiskt att säga om den och sedan sitta mig igenom min egna sågning (för det är visst det som opponeringar går ut på, enligt många av mina klasskompisar...) och sen bara svischa hem med ErkLin i superbilen. MEN nej, vi måste vara med på ett till seminarie utöver vårt eget, så det blir en heldag i Luleå ändå...
Sen sommarlov...eller egentligen har man väl inget sommarlov som fattig CSN-beroende student. Sommarlov har jag nog inte haft sedan åttan skulle jag tro, efter det har större delen av sommaren gått åt till jobb...och mellan jobbskiften stressat runt för att hinna med allt som man egentligen vill göra under sommaren...
Skulle dock inte vilja ha ett helt ledigt sommarlov, tror inte att de lediga dagarna skulle uppskattas lika mycket då.
Men hursomhelst, en smygstart idag..även om det innebär några timmars jobb och städning osv...men pressen är över i alla fall.
TENTAN är förbi...jag förstod inte riktigt i början av utbildningen den omtalade stressen som universitetsstudier innebar. Men efter att ha överlevt två läsperioder nu, med riktiga glidarperioder med extrem arbetsbelastning, inlämningar, redovisningar, rapportskrivningar och tentor alldeles i slutet - helst allt på samma vecka - så börjar jag ha en aning om vad STRESS innebär.
Konstigt dedär, att ju högre upp i utbildningarna man kommer, desto sämre framförhållning, information och upplägg blir det...man kan ju kanske tycka att de borde lära sig någongång. Eller att få lite mer förståelse till att vi som studenter kanske har andra uppgifter och kurser som måste läggas precis lika mycket tid och energi på.
Så nu, eller redan i fredags när jag lämnat in tentamensomslaget med alla mina hundra upprepningar på mitt namn, kurs och personnummer - ja, varenda papper skulle det stå på...även om det känns ganska självklart att det är jag som skrivit hela min tenta - både första, andra och femtonde sidan...DÅ kändes det som sommarlov!
Och i helgen blev det verkligen sommar, med lång cykeltur ut till stugan, hela Cartwrigtklanen samlad på stora gården, bikinin åkte på och första KALLA doppet i älven.
Så även om det blir som transportsträcka nu i veckan, med jobb, seminarier och alltsomskafixasinnanlördag, så är sommaren på G...och Grekland har väl aldrig lockat så mycket som nu!
California - Phantom Planet
Det slog mig idag...
att roten, den nya roten, håller på att hitta sin väg.
Det var så fjantigt, men ändå självklart när jag förstod.
Min käre sambo och hans kompis (som eg är hans syskonbarn men ändå äldre än honom själv...ja, en annan historia) höll på att gräva en stor grop i marken för att kunna få ned nya badtunnan där. Självklart fanns det massvis med björkrötter där och de fick kämpa hårt med både spadar och yxor för att komma vidare nedåt.
Björkarna som sträckt ut sina rötter såpass, stod och balanserade i den branta sluttningen ned mot Luleälven, och för en kort sekund tänkte jag att de skulle tappa taget, släppa greppet från marken och handlöst falla ner mot det strömmande vattnet.
Det hände ju självklart inte, även om hela marken runt om den största roten rörde sig och sjönk ihop betänkligt när det stod klart att roten skulle försvinna därifrån.
Jag kanske är expert på att se symboliken i allting, men denna gång var det bara så självklart. Marken skälver, rister och vill vissa stunder inte vara med, men till sist blir det klart att andra rötter än den största, självklara roten kan ge kraft, energi och mod att stå kvar, att inte falla ner i det mörka vattnet, att våga leva på ett annat sätt.
Jag säger inte att den gamla, starkaste roten är borta., De mindre, nya rötterna söker sig djupare och hittar mer näring för sin utveckling. Inte för att konkurrera ut annat, men för att komma vidare.
Och det viktigaste av allt; Det spelar ingen roll hur djupa, tjocka eller gamla rötterna är. Alla rötter tillsammans strävar efter samma sak. En god grund att hämta kraft ur för att kunna sprida grenarna upp emot skyn.
så vad lyssnar jag på idag..., en gammal klassiker, med en nyfunnen favoritröst
Hallelujah - Kate Voegele
