Groggy av yogan
Så konstig jag blev nu, strax efter yogan. Det är långt mellan gångerna, men ibland får även jag reaktioner efter ett yogapass.
Nu låter det som om jag är en gammal veteran. Som instruktör kanske jag är det, men absolut inte som yogi. Då är 7 år ingenting.
Tänker bara på en av mina yogalärare, som åkte till Indien för att yoga för riktiga yogisar. En av dem sa till henne "You've got potential. Maybe in 40 years..."
Så, som sagt..kan inte sägas nog, man får inte stressa sig igenom och vidare i yogan. Märkligt då att jag funnit mig själv just genom yogan, då jag inte ger mig själv creds för att ha tålamod precis...
Nu låter det som om jag är en gammal veteran. Som instruktör kanske jag är det, men absolut inte som yogi. Då är 7 år ingenting.
Tänker bara på en av mina yogalärare, som åkte till Indien för att yoga för riktiga yogisar. En av dem sa till henne "You've got potential. Maybe in 40 years..."
Så, som sagt..kan inte sägas nog, man får inte stressa sig igenom och vidare i yogan. Märkligt då att jag funnit mig själv just genom yogan, då jag inte ger mig själv creds för att ha tålamod precis...
Besatt!
Jag sa at det aldrig skulle hända mig, att jag var en sansad person med båda fötterna på jorden och kunde kontrollera mina begär och impulser. Men icket!
Jag är tjejen som verkligen har personifierat "Jag ska bara..." nu i veckan. Bara ett till avsnitt, bara ett till...Jag vet att man nog ska passa sig för att jämföra ONE TREE HILL med droger och liknande, men på något sätt måste det ju vara samma princip.
Man lurar sig själv, tappar tidsuppfattningen, kan se samma sak om och om igen, skäms lite för sin omgivning och försöker dölja vad det är man tittar på. Jag skimmade igenom flera torrenter idag, bara för att hitta sista utgivna avsnittet - med franska subtitles!!
Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men till skillnad från det första avsnittet som jag bara hade tur att jag råkade ha på tvn, så har de allt annat än tur när de gör den där serien...de är så skickliga! otroligt bra gjort att lyckas behålla mig genom varenda avsnitt i fem säsonger.
Men det jag tror verkligen gör serien så underbar ( i mina ögon och öron) är ju definitivt MUSIKEN. Jag är nog en Peyton - let the music heal your soul - liksom =)
För musik säger så mycket mer än ord. Jag vet ju bara ur mitt liv, att de viktigaste ögonblicken - de har en sång. Olika människor och olika händelser, de har alla sin egen sång. Och kanske gör sådana saker mig till en hopplös romantiker, men å andra sidan så oändligt mkt lyckligare.
SPELAS NU: Michelle Featherstone - Coffee and Cigarettes
Jag är tjejen som verkligen har personifierat "Jag ska bara..." nu i veckan. Bara ett till avsnitt, bara ett till...Jag vet att man nog ska passa sig för att jämföra ONE TREE HILL med droger och liknande, men på något sätt måste det ju vara samma princip.
Man lurar sig själv, tappar tidsuppfattningen, kan se samma sak om och om igen, skäms lite för sin omgivning och försöker dölja vad det är man tittar på. Jag skimmade igenom flera torrenter idag, bara för att hitta sista utgivna avsnittet - med franska subtitles!!
Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men till skillnad från det första avsnittet som jag bara hade tur att jag råkade ha på tvn, så har de allt annat än tur när de gör den där serien...de är så skickliga! otroligt bra gjort att lyckas behålla mig genom varenda avsnitt i fem säsonger.
Men det jag tror verkligen gör serien så underbar ( i mina ögon och öron) är ju definitivt MUSIKEN. Jag är nog en Peyton - let the music heal your soul - liksom =)
För musik säger så mycket mer än ord. Jag vet ju bara ur mitt liv, att de viktigaste ögonblicken - de har en sång. Olika människor och olika händelser, de har alla sin egen sång. Och kanske gör sådana saker mig till en hopplös romantiker, men å andra sidan så oändligt mkt lyckligare.
SPELAS NU: Michelle Featherstone - Coffee and Cigarettes
Skell...hell?
Nej, absolut inte. Inte idag i alla fall.
Det är klart att den här dagen skulle komma förr eller senare. Har man som jag bott i och runtomkring samma stad i hela sitt liv, så är det nästan självklart att det känns att lämna allting bakom sig. Bara den gamla hemvanda känslan att kunna gå ner till centrum- vilken dag som helst, vilken tid som helst - och alltid träffa någon jag känner. Eller någon som känner mig...det behöver inte vara samma sak, särskilt inte när jag hade så offentliga jobb.
Jag saknar att cykla in till FRISKVÅRDS, att känna den välbekanta doften i trappen, sitta och surra i köket över en kopp kaffe, vandra genom gymmet med glada hälsningar och rop för att sedan komma in i gruppträningssalen och möta mina stammisar.
Jag saknar mitt fredagsfika med Leo på wayne´s, då vi alltid ställde omöjliga frågor och gjorde besvärliga beställningar av vår favortbarista. Hur vi satt länge och vände och vred på hela veckans händelser, roade oss med hockeyfrillor och stuprörsjeans.
Jag saknar att stiga upp före hela Skellefteå och springa broarna runt innan jag stämplade in på kvantum.
Jag saknar alla mina jobbarkompisar, t o m deras gissningar och kommentarer om allt innehåll i mina otaliga lunchlådor.
Jag saknar att gå på hockey i Templet, att sitta på alldeles för dyra sittplatser på andra raden bredvid Sten-George. "Kom igen nu". Saknar att bli avstulen korvbrödet av fystränaren, lider brist på "My Hometown" och trafikstockningar på väg hem efter matchen.
Och vännerna...visst lever vi i en modern tid, med datorer och telefoner...men det är inte samma sak. Alla vardagssaker, alla funderingar och lyxproblem - de kommer inte till sin fulla rätt då.
Det är väl som Lars W sjunger;
"Jag stängde aldrig nånsin några dörrar
Jag bara gick ut
Och du fråga och jag svara
"Det är klart att jag saknar en dag som förut"
Det kanske känns hårt, men när minnena väcks
Kan jag fortfarande höra ditt liv
För man saknar sånt som man inte har
Och man saknar allt som man inte har kvar
Vi har fortfarande långa vägar kvar
Man saknar inte sånt som man har..."
Det känns säkert bättre imorgon, men ikväll har Friskvårds lagt sitt sommarschema utan mig, och skulle jag höra "My Hometown" nu, så skulle jag bara gå sönder.
Det är klart att den här dagen skulle komma förr eller senare. Har man som jag bott i och runtomkring samma stad i hela sitt liv, så är det nästan självklart att det känns att lämna allting bakom sig. Bara den gamla hemvanda känslan att kunna gå ner till centrum- vilken dag som helst, vilken tid som helst - och alltid träffa någon jag känner. Eller någon som känner mig...det behöver inte vara samma sak, särskilt inte när jag hade så offentliga jobb.
Jag saknar att cykla in till FRISKVÅRDS, att känna den välbekanta doften i trappen, sitta och surra i köket över en kopp kaffe, vandra genom gymmet med glada hälsningar och rop för att sedan komma in i gruppträningssalen och möta mina stammisar.
Jag saknar mitt fredagsfika med Leo på wayne´s, då vi alltid ställde omöjliga frågor och gjorde besvärliga beställningar av vår favortbarista. Hur vi satt länge och vände och vred på hela veckans händelser, roade oss med hockeyfrillor och stuprörsjeans.
Jag saknar att stiga upp före hela Skellefteå och springa broarna runt innan jag stämplade in på kvantum.
Jag saknar alla mina jobbarkompisar, t o m deras gissningar och kommentarer om allt innehåll i mina otaliga lunchlådor.
Jag saknar att gå på hockey i Templet, att sitta på alldeles för dyra sittplatser på andra raden bredvid Sten-George. "Kom igen nu". Saknar att bli avstulen korvbrödet av fystränaren, lider brist på "My Hometown" och trafikstockningar på väg hem efter matchen.
Och vännerna...visst lever vi i en modern tid, med datorer och telefoner...men det är inte samma sak. Alla vardagssaker, alla funderingar och lyxproblem - de kommer inte till sin fulla rätt då.
Det är väl som Lars W sjunger;
"Jag stängde aldrig nånsin några dörrar
Jag bara gick ut
Och du fråga och jag svara
"Det är klart att jag saknar en dag som förut"
Det kanske känns hårt, men när minnena väcks
Kan jag fortfarande höra ditt liv
För man saknar sånt som man inte har
Och man saknar allt som man inte har kvar
Vi har fortfarande långa vägar kvar
Man saknar inte sånt som man har..."
Det känns säkert bättre imorgon, men ikväll har Friskvårds lagt sitt sommarschema utan mig, och skulle jag höra "My Hometown" nu, så skulle jag bara gå sönder.
Ointresserade lärare
Märkligt på vilka grunder vissa lärare anställs på...trodde att universitetslärare skulle vara drivna pedagoger, brinnande av intresse för just sitt område.
Inte då! En av våra "lärare" (ingen pedagogexamen precis) hamnade på instutionen efter att ha blivit allergisk av sin arbetsplats...härlig drivkraft? Nästa lärare måste ha missuppfattat läraryrkets första grundsten...lär eleverna saker, svara på frågor...definitivt INTE snäsa av sina adepter och ge spydiga svar på ALLTING...eller lilla fröken som delar ut uppgifter med engelska läroboken som enda material och sedan springer iväg och dricker kaffe hela eftermiddagen.
Kanhända de skulle göra ett bättre jobb en bit bort ifrån universitetet....
Vi har flera andra helt underbara lärare och inspiratörer, men tyvärr hamnar de i skymundan från stolpskotten.
Jag sprang en mil igår....lite halvstumma ben idag, men lycklig, hela vägen in i hjärtat!
Inte då! En av våra "lärare" (ingen pedagogexamen precis) hamnade på instutionen efter att ha blivit allergisk av sin arbetsplats...härlig drivkraft? Nästa lärare måste ha missuppfattat läraryrkets första grundsten...lär eleverna saker, svara på frågor...definitivt INTE snäsa av sina adepter och ge spydiga svar på ALLTING...eller lilla fröken som delar ut uppgifter med engelska läroboken som enda material och sedan springer iväg och dricker kaffe hela eftermiddagen.
Kanhända de skulle göra ett bättre jobb en bit bort ifrån universitetet....
Vi har flera andra helt underbara lärare och inspiratörer, men tyvärr hamnar de i skymundan från stolpskotten.
Jag sprang en mil igår....lite halvstumma ben idag, men lycklig, hela vägen in i hjärtat!
Grabben med guldskägget...
Satt och myste lite tidigare idag och kollade igenom diverse guldfirarbilder från SM-finalen i fredags.
Låter kanske inte som "mysigt" för alla, men för mej är det verkligen det. Även om det var just HV som slog ut Skellefteå i kvartsfinalen, så kan jag inte annat än gratulera dem helhjärtat för sin insats, de är ju trots allt det överlägset bästa laget i Sverige och har på senare tid - sakta men säkert - jobbat sig upp i topp-2 av mina favoritlag.
Sen när jag såg alla härliga videoklipp och intervjuer, så är det ju klart att det svider lite i hjärtat att det inte blev mottagning på möjligheternas torg i skell, eller att Johan Å inte lyfte sin första SM-buckla i svartgult. Menmen...tålamod, eller hur var det det hette nu igen..."Nästa år, då djä....!!" =)
Hursomhelst, härliga bilder, med vuxna(?????) karlar(??) som dansade och sjöng till Amy Diamond och sprayade sitt vildvuxna slutspelsskägg i guld... (tacka vet jag kvalseriemuscharna från förra året...). Men INGET, och då menar jag INGET, klår ändå segervrålet jag fick på röstbrevlådan natten till lördag. Det var lycka..blandat med liiiite alkohol!
Låter kanske inte som "mysigt" för alla, men för mej är det verkligen det. Även om det var just HV som slog ut Skellefteå i kvartsfinalen, så kan jag inte annat än gratulera dem helhjärtat för sin insats, de är ju trots allt det överlägset bästa laget i Sverige och har på senare tid - sakta men säkert - jobbat sig upp i topp-2 av mina favoritlag.
Sen när jag såg alla härliga videoklipp och intervjuer, så är det ju klart att det svider lite i hjärtat att det inte blev mottagning på möjligheternas torg i skell, eller att Johan Å inte lyfte sin första SM-buckla i svartgult. Menmen...tålamod, eller hur var det det hette nu igen..."Nästa år, då djä....!!" =)
Hursomhelst, härliga bilder, med vuxna(?????) karlar(??) som dansade och sjöng till Amy Diamond och sprayade sitt vildvuxna slutspelsskägg i guld... (tacka vet jag kvalseriemuscharna från förra året...). Men INGET, och då menar jag INGET, klår ändå segervrålet jag fick på röstbrevlådan natten till lördag. Det var lycka..blandat med liiiite alkohol!
Universitetsstudier?
Något alla borde få uppleva... eller?
Jag är lite kluven. Om man ska omfamna hela den akademiska världen, så ska man helst (enligt alla phösare iaf) vara aktiv i alla möjliga föreningar...sitta med i kårfullmäktige, sjunga i kör på lunchen, engagera sig i spexet, jobba IDEELLT på studentpuben osv...
Nästa fråga då...sa ni att ni studerade på heltid eller?
Visst går jag gärna på sittningar eller åker in till STUK o kikar hockeyfinalen med andra intresserade, men för de mest inbitna studenterna(??) så verkar skolan komma i absolut sista hand, något man gör när aktiviteterna tar slut!
Jag förstår absolut tanken med alla organisationer, de studenter som flyttat över halva landet och inte känner någon, att alla ska få aktivera sig med det de önskar. MEN (som Tony Irwing skulle sagt) visst är det inte huvudorsaken till att vi är på universitetet? Jag uppfattar mig absolut inte som en tråkmåns eller partyvägrare, men visst har det gått till överdrift? Jag är uppriktigt GLAD över att inte bo i studentrum på campus, förstår ni stressen att alltid göra något?
Jag har iofs sett rummen...ingen vid sina sinnens fulla bruk vill väl kanske spendera överdrivet många timmar där...men ändå.
Klart det finns så många aktiviteter där...anpassat för just de som tagit till sig studentlivet så till den grad att de lär bli kvar där för evigt...leva i sin lilla glasbubbla, sjungandes studentsånger och gå på Phester...
så även om det kan kännas lite drygt att åka bil 30-40 min fram och tillbaka från skolan, så är jag otroligt tacksam att jag inte lever där dygnet runt. Det finns så mkt annat, otroligt mer givande sätt att spendera sin tid. Så det så!
Första...
men egentligen inte!
Bloggade på aftonbladet förut, men väljer nu att gå vidare...får hoppas på liten nytändning oxå, har absolut inte varit så aktiv som jag önskat där. Mest beroende på hur dåligt uppdateringen osv fungerade, så får hålla alla tummar o tår att det går bättre här.
Kan inte lova några revolutionerade avslöjanden här, mest mina funderingar o tankar om livet i allmänhet (o mitt eget i synnerhet då, eftersom det är MIN blogg ;-) )
menmen..håll till godo, ska försöka uppdatera så fort det händer saker o tankarna börjar snurra :-)
tjoppidopp,
malin
Bloggade på aftonbladet förut, men väljer nu att gå vidare...får hoppas på liten nytändning oxå, har absolut inte varit så aktiv som jag önskat där. Mest beroende på hur dåligt uppdateringen osv fungerade, så får hålla alla tummar o tår att det går bättre här.
Kan inte lova några revolutionerade avslöjanden här, mest mina funderingar o tankar om livet i allmänhet (o mitt eget i synnerhet då, eftersom det är MIN blogg ;-) )
menmen..håll till godo, ska försöka uppdatera så fort det händer saker o tankarna börjar snurra :-)
tjoppidopp,
malin
