addikktivv

jag saknar det som var förut,  eller det som kanske inte var,
det som knappt hanns med fastän den största potentialen fanns där

jag lider brist på minnen från den tiden
men översvämmas ändå av detaljerade samtal och precis hur du vred på huvudet
när din blick fångade min


jag minns det som igår

det var kallt den vintern
och jag köpte alldeles för många skor
plågade mig själv i på tok för liten storlek på jeansen
för att du kunde vara i närheten

jag vet att jag aldrig varit så arg någongång
men heller aldrig så glad, så fylld av liv
mina kinder glödde och musiken spred sig genom hela min varelse
de sa att det strålade om mig
klyschigt, jag vet

...men du fyllde mitt liv med ditt
jag la mitt hjärta i din hand
fastän det var dömt att misslyckas
aldrig trodde jag att du så krampaktigt skulle hålla det fast
bilderna av dig finns överallt, men ändå ingenstans

torget, husfasaderna och teglet har kvar dem
varje byggnad och gatsten som tidigare skrek ditt namn när jag passerade
har dämpat sin plågade stämma
nu är det mer en viskning i vinden
(som bara  ljuder vid vissa väder
om jag lyssnar riktigt noga)

tiden läker alla sår heter det
och färgen bleknar efter ett tag

men du är oförstörd för mig








and I miss you
like the deserts miss the rain...