That's why...
Läste just min goda vän saras blogg och kan besvar hennes fråga på en gång...skulle gärna uppdaterat min blogg oftare, men senaste två veckorna har all tid gått åt till skolan...nu fick jag dock nog och ger upp snart (nej, jag vet, jag är inte en sån som ger upp, men jag blev mer än lovligt less iaf...) så istället för att sitta o surfa runt på svallersidor för att se vem Mary-Kate Olsen dejtar denhär veckan, så blev det lite bloggläsning istället.
Jag har i alla fall skickat in dendär hemska rapporten nu, och hur den slutgiltiga domen över den än lyder, så känns det som total befrielse att sluta klippa och klistra, ändra om formuleringar och diskutera resultatet...
Har även haft den praktiska styrketräningsexaminationen idag, och den kan jag väl inte påstå att jag studerat alltför mycket inför...har man jobbat på gym de senaste 7 åren borde lite kunskaper kanske ha fastnat...?
Däremot är TENTAN på fredag...trodde att vi gjort värsta kursen när vi hade förra, anatomidelen. Men fysiologibiten är inte att leka med heller...mycket mer kemi, reaktionsfa ser och större avsnitt helt enkelt.
Enkelt...njae, glöm att jag sa det. Panikplugg tills ögonen blöder och magkatarren gör sig påmind, lite för mycket kaffe och stress, lite för lite ordentliga måltider, sömn och träning.
Jag vaknade till och med i natt med utstrålningar från SI-leden...det får jag bara när jag inte tränar som jag ska, dvs när annat tar upp min tid. Det händer inte så ofta, som ni säkert räknat ut, eftersom högsta prioritet alltid för mej är min träning..tyvärr får jag inget fysiologibetyg av det....
Så, nu....låten (tänker väl mest på stundande utlandstrippen, passar som bra nu...)
OH LAURA - RELEASE ME
Jag har i alla fall skickat in dendär hemska rapporten nu, och hur den slutgiltiga domen över den än lyder, så känns det som total befrielse att sluta klippa och klistra, ändra om formuleringar och diskutera resultatet...
Har även haft den praktiska styrketräningsexaminationen idag, och den kan jag väl inte påstå att jag studerat alltför mycket inför...har man jobbat på gym de senaste 7 åren borde lite kunskaper kanske ha fastnat...?
Däremot är TENTAN på fredag...trodde att vi gjort värsta kursen när vi hade förra, anatomidelen. Men fysiologibiten är inte att leka med heller...mycket mer kemi, reaktionsfa ser och större avsnitt helt enkelt.
Enkelt...njae, glöm att jag sa det. Panikplugg tills ögonen blöder och magkatarren gör sig påmind, lite för mycket kaffe och stress, lite för lite ordentliga måltider, sömn och träning.
Jag vaknade till och med i natt med utstrålningar från SI-leden...det får jag bara när jag inte tränar som jag ska, dvs när annat tar upp min tid. Det händer inte så ofta, som ni säkert räknat ut, eftersom högsta prioritet alltid för mej är min träning..tyvärr får jag inget fysiologibetyg av det....
Så, nu....låten (tänker väl mest på stundande utlandstrippen, passar som bra nu...)
OH LAURA - RELEASE ME
ibland blir det för mycket,
även för en sån entusiast som mej.
Jag gillar att gå i skola, jag gillar att läsa om träning, jag gillar att träna...men även här finns det ju som en maxdosering. Just nu känns det som vi passerat den för länge sen.
All träning vi ägnat oss åt de senaste 8 veckorna ska skrivas rapport om...men inte vår egen träning, utan den träning vi lagt upp för någon annan i klassen, med motiveringar till övningar och upplägg osv.
Jätterolig uppgift i sig, förutom all formalia - jag är ingen "korrekt -svenska -tjej" och hela rapportformatet känns väldigt torrt och tråkigt. Men själva uppgiften är ju rolig.
Sen har vi ju tenta på fysiologikursen strax oxå. Även den är mycket intressant, och förklarar många av de frågor jag gått och funderat på rätt ofta. Det är ju en rätt maffig bit att trycka in i minnet, men som jag sa tidigare - det är ju roligt!
Idag så hade vi även examination på ledarskap inom gruppträning - dvs leda pass för varandra. Jättekul, är ju som en av mina större sysselsättningar i vardagen, så det hade jag verkligen sett fram emot. Problemet blev dock, att för att få bli examinerad i kursen så var man tvungen att vara med på ett visst antal pass utöver sitt eget, och TRE av de passen var idag...alltså kom jag just hem efter 3 pass på raken efter varandra.
Kroppen funkar, om än lite trött, men huvudet säger absolut ifrån.
För mig är det helt omöjligt att återställa vätskebalansen under passet, så nu dunkar huvudvärken helt galet starkt, som om hjärtat hoppat upp där hjärnan ska vara, eller som det låter när tåg kör förbi...ungefär
Kommer att ta ledigt från rapportskrivningen ikväll, då ändå hjärnan inte riktigt fungerar som den ska just nu, och det kommer att kännas otroligt skönt att sitta i soffan och njuta av hockeyn ikväll istället.
Eller njuta och njuta...men ni förstår =)
Så sammanfattningsvis då....det är mycket nu. För mycket!!!
Lyssnar på:
Maia Hirasawa:
"The Worrying Kind"
Jag gillar att gå i skola, jag gillar att läsa om träning, jag gillar att träna...men även här finns det ju som en maxdosering. Just nu känns det som vi passerat den för länge sen.
All träning vi ägnat oss åt de senaste 8 veckorna ska skrivas rapport om...men inte vår egen träning, utan den träning vi lagt upp för någon annan i klassen, med motiveringar till övningar och upplägg osv.
Jätterolig uppgift i sig, förutom all formalia - jag är ingen "korrekt -svenska -tjej" och hela rapportformatet känns väldigt torrt och tråkigt. Men själva uppgiften är ju rolig.
Sen har vi ju tenta på fysiologikursen strax oxå. Även den är mycket intressant, och förklarar många av de frågor jag gått och funderat på rätt ofta. Det är ju en rätt maffig bit att trycka in i minnet, men som jag sa tidigare - det är ju roligt!
Idag så hade vi även examination på ledarskap inom gruppträning - dvs leda pass för varandra. Jättekul, är ju som en av mina större sysselsättningar i vardagen, så det hade jag verkligen sett fram emot. Problemet blev dock, att för att få bli examinerad i kursen så var man tvungen att vara med på ett visst antal pass utöver sitt eget, och TRE av de passen var idag...alltså kom jag just hem efter 3 pass på raken efter varandra.
Kroppen funkar, om än lite trött, men huvudet säger absolut ifrån.
För mig är det helt omöjligt att återställa vätskebalansen under passet, så nu dunkar huvudvärken helt galet starkt, som om hjärtat hoppat upp där hjärnan ska vara, eller som det låter när tåg kör förbi...ungefär
Kommer att ta ledigt från rapportskrivningen ikväll, då ändå hjärnan inte riktigt fungerar som den ska just nu, och det kommer att kännas otroligt skönt att sitta i soffan och njuta av hockeyn ikväll istället.
Eller njuta och njuta...men ni förstår =)
Så sammanfattningsvis då....det är mycket nu. För mycket!!!
Lyssnar på:
Maia Hirasawa:
"The Worrying Kind"
...
just nu;
Tyler Hilton
Missing You
Tyler Hilton
Missing You
En blick säger mer än 1000 ord
Jag var hem till mamma och pappa i helgen. Vi hade tänkt få det till en lugn helg, full med kvalitetstid och inte så mycket flängande fram och tillbaka, men det är svårt när det är så sällan jag är hem nuförtiden och det är så mycket som ska hinnas med.
Det är alltid lika mycket känslor som hoppar fram så fort jag närmar mig skell, oavsett om vi åker inlandet via fällfors, eller efyran och kommer uppför den så välbekanta solbacken. Skellefteå är mitt hem, det är bara så!!
Hursomhelst, alltid lika trevligt att komma tillbaka och träffa alla människor, som saknat mig och som jag saknat. Människor har ju som ord, kramar leenden och miner att ta till, men det finns nog ingen varelse på denna jord som uttrycker sina känslor så väl som min gamla vovve.
Hon ålar sig som en fisk runt mina fötter, kastar sig på huvudet och sitter nära, nära tryckt vid mig varenda vaken minut, sover två centimeter från dörren och tror absolut att Golden Retriever är en hundsort som ska sitta i knä!
Och när vi skulle åka tillbaka idag och jag kramade om föräldrar och lillasyster låg hon bara med nosen nere vid golvet och hängde med öronen. Hon ville inte ens titta på mig när vi skulle åka, och när jag tillslut skulle säga hejdå till henne, så vände hon bort huvudet, sjönk ännu djupare ner i mattan och suckade högt och ljudligt. Jag kramade om henne hårt hårt och när jag gick ut genom dörren hörde jag henne klaga sådär som bara hundar kan.
Och de säger att hundar inte förstår!
Jag saknar min bäbis!!!!
Det är alltid lika mycket känslor som hoppar fram så fort jag närmar mig skell, oavsett om vi åker inlandet via fällfors, eller efyran och kommer uppför den så välbekanta solbacken. Skellefteå är mitt hem, det är bara så!!
Hursomhelst, alltid lika trevligt att komma tillbaka och träffa alla människor, som saknat mig och som jag saknat. Människor har ju som ord, kramar leenden och miner att ta till, men det finns nog ingen varelse på denna jord som uttrycker sina känslor så väl som min gamla vovve.
Hon ålar sig som en fisk runt mina fötter, kastar sig på huvudet och sitter nära, nära tryckt vid mig varenda vaken minut, sover två centimeter från dörren och tror absolut att Golden Retriever är en hundsort som ska sitta i knä!
Och när vi skulle åka tillbaka idag och jag kramade om föräldrar och lillasyster låg hon bara med nosen nere vid golvet och hängde med öronen. Hon ville inte ens titta på mig när vi skulle åka, och när jag tillslut skulle säga hejdå till henne, så vände hon bort huvudet, sjönk ännu djupare ner i mattan och suckade högt och ljudligt. Jag kramade om henne hårt hårt och när jag gick ut genom dörren hörde jag henne klaga sådär som bara hundar kan.
Och de säger att hundar inte förstår!
Jag saknar min bäbis!!!!
Konditionspanik!
Vilka lärare vi har alltså! Fick veta igår (mån) att vi har dugga/test/muntlig framställning på konditionsträningsavsnittet imorgon (ons) och har därför fått ut 34 frågor +artikel som vi tydligen ska lära oss. Jag har väl ett rätt bra hum om vad konditionsträning är, men när de inte kan berätta hur själva examinationen ska gå till, så känns det inte helt enkelt att plugga inför det.
Universitet = framförhållning? NEJ!!
Fel av mig...vilken LÄRARE vi har...svårt att få bra resultat på hans lektioner när han vägrar svara på enkla frågor eller berätta vad han vill att vi ska kunna. Usch för opedagogik!!!
DÄREMOT så går träningen toppen! Hade ju några lata vilodagar nu kring valborgs, men i lördags satte jag mig på gamla damcykeln - enväxlad sådan o cyklade lite längre än jag tänkt...5-6 mil sisådär. hyfsad syra i benen innan jag var hemma igen...sambon hade varit ute o åkt med bilen för att leta efter mig..var visst borta lite länge...
O igår så maxade jag på benböjen, härligt! trodde inte att det skulle gå så pass bra som det gjorde, med cykelmilen i benen. Senare fick jag oxå veta att det gick ÄNNU bättre än jag trodde, när själva stången som jag använde vägde 20 kg istället för 15 som jag först trodde.
Så styrke- och konditionsrapporten kommer att visa några positiva resultat iaf...även om det är betydligt svårare för vana tränande än nybörjare att påvisa resultat efter ynka 6 veckor. Härligt!!!!
Nu blir det inte lika härligt tyvärr...ska begrava mig själv i konditionsfaka och studier nu de närmaste 24 timmarna....
puss
Spelas nu....
"Fighter" - Aguilera"
haha =)
Universitet = framförhållning? NEJ!!
Fel av mig...vilken LÄRARE vi har...svårt att få bra resultat på hans lektioner när han vägrar svara på enkla frågor eller berätta vad han vill att vi ska kunna. Usch för opedagogik!!!
DÄREMOT så går träningen toppen! Hade ju några lata vilodagar nu kring valborgs, men i lördags satte jag mig på gamla damcykeln - enväxlad sådan o cyklade lite längre än jag tänkt...5-6 mil sisådär. hyfsad syra i benen innan jag var hemma igen...sambon hade varit ute o åkt med bilen för att leta efter mig..var visst borta lite länge...
O igår så maxade jag på benböjen, härligt! trodde inte att det skulle gå så pass bra som det gjorde, med cykelmilen i benen. Senare fick jag oxå veta att det gick ÄNNU bättre än jag trodde, när själva stången som jag använde vägde 20 kg istället för 15 som jag först trodde.
Så styrke- och konditionsrapporten kommer att visa några positiva resultat iaf...även om det är betydligt svårare för vana tränande än nybörjare att påvisa resultat efter ynka 6 veckor. Härligt!!!!
Nu blir det inte lika härligt tyvärr...ska begrava mig själv i konditionsfaka och studier nu de närmaste 24 timmarna....
puss
Spelas nu....
"Fighter" - Aguilera"
haha =)
Det kallas tvivel...
Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur
En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?
(Spelas just nu)
Det har varit mycket nu, eller ÄR mycket nu. Först tyckte jag inte alls att Valborgs är så speciellt, sen tänkte jag att det hade varit trevligt om mina Skelleftevänner kunde komma upp, när det blev långhelg och allt. Sen kunde de inte komma/orkade inte höra av sig....och då blev jag jätteledsen. Ska absolut inte läsa in för mycket i det heller, men det känns väldigt trist att skyldigheterna/vänskapen till en vän tydligen upphör när hon flyttar två timmar norrut. Som att de betyder mer för mig än vad jag någonsin har betytt för dem...
Sen, helt plötsligt verkade det bli en jättetrevlig valborg ändå, med lagom mycket folk, solsken och en och annan kall cider. Helt plötsligt - out of the blue - dyker det upp åsikter som jag ABSOLUT INTE kan ställa mig bakom, värderingar så käpprätt på andra sidan om mina övertygelser som det bara går att komma "Skicka tillbaka dem där de kom ifrån, de stjäl bara våra skattepengar" och det strax efter stora kommunikationsproblem med sambon...blev på tok för mkt för mig.
Och hur reagerar jag...med tårar självklart, precis samma som kvällen innan när jag saknade Skellefteå och mina inte hitkommande vänner som mest.
Jag har verkligen känt mig som en riktig gråtfabrik nu några dagar. Sitter just nu och torkar bort det senaste anfallet, efter lite väl hårdhänta uppfostringsmetoder på hundar. Jag kanske är känslig...eller jag ÄR känslig det vet jag, men det skulle ALDRIG falla mig in att göra illa ett djur. Jag har aldrig använt spö eller sporrar på mina hästar och det finns inte i min värld att skrämma ett djur till lydnad. Det bara är så.
Men även om dehär dagarna har varit otroligt jobbiga och påfrestande, både för mig själv, mina tårkanaler och för min käre sambo, så är det väl i sånna här stunder som man hittar tillbaka till sig själv. Även om det fortfarande känns som att jag är långt hemifrån och vilsen på så sätt, så vet jag i varje fall vilka saker som jag verkligen värdesätter och tror på. Jag vet vem jag är.
Och det är väl alltid nåt....
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur
En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?
(Spelas just nu)
Det har varit mycket nu, eller ÄR mycket nu. Först tyckte jag inte alls att Valborgs är så speciellt, sen tänkte jag att det hade varit trevligt om mina Skelleftevänner kunde komma upp, när det blev långhelg och allt. Sen kunde de inte komma/orkade inte höra av sig....och då blev jag jätteledsen. Ska absolut inte läsa in för mycket i det heller, men det känns väldigt trist att skyldigheterna/vänskapen till en vän tydligen upphör när hon flyttar två timmar norrut. Som att de betyder mer för mig än vad jag någonsin har betytt för dem...
Sen, helt plötsligt verkade det bli en jättetrevlig valborg ändå, med lagom mycket folk, solsken och en och annan kall cider. Helt plötsligt - out of the blue - dyker det upp åsikter som jag ABSOLUT INTE kan ställa mig bakom, värderingar så käpprätt på andra sidan om mina övertygelser som det bara går att komma "Skicka tillbaka dem där de kom ifrån, de stjäl bara våra skattepengar" och det strax efter stora kommunikationsproblem med sambon...blev på tok för mkt för mig.
Och hur reagerar jag...med tårar självklart, precis samma som kvällen innan när jag saknade Skellefteå och mina inte hitkommande vänner som mest.
Jag har verkligen känt mig som en riktig gråtfabrik nu några dagar. Sitter just nu och torkar bort det senaste anfallet, efter lite väl hårdhänta uppfostringsmetoder på hundar. Jag kanske är känslig...eller jag ÄR känslig det vet jag, men det skulle ALDRIG falla mig in att göra illa ett djur. Jag har aldrig använt spö eller sporrar på mina hästar och det finns inte i min värld att skrämma ett djur till lydnad. Det bara är så.
Men även om dehär dagarna har varit otroligt jobbiga och påfrestande, både för mig själv, mina tårkanaler och för min käre sambo, så är det väl i sånna här stunder som man hittar tillbaka till sig själv. Även om det fortfarande känns som att jag är långt hemifrån och vilsen på så sätt, så vet jag i varje fall vilka saker som jag verkligen värdesätter och tror på. Jag vet vem jag är.
Och det är väl alltid nåt....
